Ikke bare slitsomt, det er marerittaktig.
Men nå kan morshjertet endelig slappe av, og vite at et av mine barn hadde englevakt.
Hele denne dagen har gått med til å ta meg igjen, både fysisk og psykisk.
Å ikke vite hvor hardt skadet ens eget barn er, og om vedkommende får varige men, er rett og slett så ulevelig at ingen som har vært der, kan beskrive hvordan det er.
Liten statusrapport herfra.
Jeg er rett og slett helt tom.
Tom, pga engstelse, tårer og fysisk utmattelse.
Men det gikk bra, det gikk i det hele tatt så bra som det overhodet kunne gå.
Han slapp unna, med brukket rygg.
Ingen ønskesituasjon...men alternativet er så mye, mye verre...
Ingen vet hva dagen bringer, før solen har gått ned...
Men snälla du, bruten rygg !
SvarSlettDet är ju väldigt illa. Hur blir det i framtiden, vet du det ?
Jag tycker nog att du får mer än nokk av livets dåliga. Jag skickar lite värme och kärlek och kramar till dej härifrån.
Det virker som om det skal gå bra, heldigvis.
SvarSlettmen han får lang rekonvalenstid.
Jeg får fremdeles ikke kommentert på din blogg, beklager!
Men så konstigt att du inte kan kommentera. Jag har gjort som jag blev fortalt och ändrade kommentarsfältet. Men det är ok, huvudsaken är att du kan läsa, om du känner för det.
SvarSlettLåter gott om det inte blir så illa. Är det Lars, eller hans bror ? Ledsamt vilket som.